Sen den dagen jag fick veta att jag blev gravid har mycket förändrats, det har gått över ett år nu och jag är inte som de andra som gick i min klass på gymnasiet. I klassen var det en annan tjej som fick barn när vi gick andra ring, sen var det jag som blev gravid men inte förens sista månaden i 3an så jag var inte så långt gången och ingen märkte något. Jag var gravid när jag tog studenten och då hade jag berättat för några få om det för att de inte skulle bry sig om att jag inte drack på studenten. Efter att jag slutade skolan är det inte många som hållt kontakten med mig och jag känner mig väldigt ensam. Jag brukar försöka att hålla igång hela tiden för att inte tänka på det och jag försöker hålla skenet uppe men nu känner jag att jag vill skriva av mig om detta. Jag känner mig väldigt ensam om dagarna när jag går hemma med min älskade son. Ta det inte fel nu, jag älskar min son och jag älskar att gå hemma med honom men det blir ensamt att inte ha någon att prata med, någon mer utöver Pontus.
Det hade varit skönt att ha någon att dela allt med, någon att ringa ifall det är något och någon som alltid ställer upp som jag alltid kan ställa upp för. En äkta vän helt enkelt. Men när man blir mamma i en ung ålder så kan inte ens kompisar ha samma närhet med en, vi har inte lika mycket gemensamt längre som vi hade i skolan. Alla lever sin egna liv nu och satsar på sitt eget. Jag vet att jag pratar mycket om Charlie - han är ju min ögonsten, mitt allt. Han är det jag satsar på nu, det som är viktigt för mig. Jag hoppas att jag snart hittar en vän som jag kan dela allt med, som jag kan prata med om min son utan att känna mig tjatig och som kan prata om sitt intresse med mig.
Jag är glad att jag har min mamma, hon har mycket att stå i men när hon väl har tiden för oss så lyssnar hon och stöttar och hon ställer upp så mycket hon bara kan för Charlie. Jag älskar dig mamma! <3
