Innan jag fick Charlie så visste jag att jag skulle få många nya utmaningar i livet men jag förväntade inte mig att man ska behöva slåss för att få rätt gång på gång. Jag fick kämpa som ett djur för att de skulle tro på mig om Charlies mjölkallergi. Han hade kunnat må så pass mycket bättre betydligt tidigare om jag bara hade tagits på allvar. Han är fortfarande inte bra i magen och jag har därför börjat försöka förstå om det kan vara något annat också. Så jag pratade med dietisten när jag var där om att prova att ta bort all soja och sedan introducera det för att se om han blev bättre när han var utan och om han blev betydligt sämre igen när han fick i sig soja. Detta gjorde jag och han blev jätte dålig i magen av soja produkter. Sen började han på dagis igen efter semestern.. Då ringde jag barnmottagningen och bad om att få ett intyg på att han är överkänslig mot sojan också. Nej då kunde jag inte få det eftersom att inget prov hade visat att han var soja allergiker?! Så hon menade på att han ska få det på dagis och vara dåligt helt enkelt så nu måste jag bråka om detta också?! Han är fortfarande inte helt bra trots att vi kör mjölk och soja fritt så jag är rädd att det är ännu något...
På dagis får han nu mjölk och soja fritt men de kräver ett intyg på soja allergin och jag har sagt att han är under utredning. Men varför ska han ens behöva ha ett intyg på att han blir sjuk om han får det i sig när andra tex vegeterianer eller de som väljer att inte ge sina barn griskött osv inte allls behöver några intyg utan de kan få special kost ändå. Jag tycker att det är helt sjukt och jag är jätte irriterad över det faktum att jag inte alls tas på allvar på barnmottagningen och att dagis kräver intyg på allt!
Är det alltid såhär eller är det bara för att jag är en ung förälder som jag inte tas på allvar oavsett vad det är så kämpar jag på så gott jag kan för att min son ska må så bra som möjligt. Jag försökter får rätt på hur jag ska jobba för att kunna ha mer tid tillsammans med min son och för att ha tid att få rätt på hans mående. Jag offrar allt för honom och vill bara att han ska må bra. Det är jobbigt det kan jag inte sticka under stolen men jag älskar min son och han är det finaste jag vet!
Har du funderat på om det kan vara glutenintolerans han har?