Family, where life begins and love never ends! <3

Idag hämtade pontus Charlie på dagis och då sa en fröken att Charlie är kall när de tar upp honom från vagnen. Pontus visste inte riktigt vad han har på sig när han sover då det är jag som lämnat kläderna och åkpåsen där så han sa bara att det får vi ju ordna. Saken är den att Charlie har en tjock teddy filt, en åkpåse, en fleece overall, vantar och mössa  och halsduk på sig i vagnen.Det finns även en rejäl overall, ett fodrat regnset, fodrade kängor och fodrade stövlar på hans fack. Vad mer ska jag lämna där som de kan ta på honom?! Tar de på honom det som finns?! Frågorna är många för jag vet inte hur jag ska agera. Funderar på att säga till dem att han helt enkelt får sova inne för han får inte bli förkyld i onödan med tanke på sin astma. När det är så kallt som det är nu så får han betydligt svårare att andas. Idag snöade det tom lite grann. Hur hade ni gjort?! 

Nu är det mindre än 2 månader kvar till Charlies 2års dag. Så nu måste jag börja planera kalaset! Så himla roligt ska det bli! Han har blivit så stor på sista tiden. Alla hans byxor är för kort a och det är väldigt problematiskt för honom då han avskyr när byxorna åker upp. Min pappa sa att han verkligen förstod sig på Charlies frustration ang byxproblemer då han själv avskyr samma ska haha. Jag löser det tillfälligt med att ta strumporna över byxbenen så åker de inte upp. Charlie vaknar tom på natten om han pyjamas byxor åkt upp, drar man ner det så somnar han om direkt. Ilandsproblem!! Han ska få nya byxor men jag tänker att det både är jul och hans födelsedag snart så han får klarar sig med det han har ett tag till. 

 

Charlie lekte med en liten flicka idag, de kommer dock inte så bra överens. Hon är 6 månader äldre än Charlie och är en rätt tuff liten brud. De ville ha samma sak hela tiden och Charlie kör med Stopp metoden och fram med en hand när han inte får som han vill haha. Det är super gulligt. de kör tydligen det på dagis. Så om lilltjejen kom för nära så satte han upp handen och sa "båpp!!". De tjabbade om en bil som båda ville ha och helt plötsligt trillade lilltjejen och då hoppar Charlie av bilen springer fram till henne och räcker ut sin hand för att hjälpa henne upp och sen försöker han att krama henne men då slingrar hon sig iväg för att sno bilen. Jag blev så otroligt lyckligt övar att se den empatin som mitt barn har för andra mäniskor! 

 

Han ställer till med mycket galenskap här hemma och här är inte många lugna minuter. Han är snabb också, hinner med hur mycket som helst och när jag städar upp efter honom på det ena stället så hinner han riva ned nästa osv. Men när jag ser dessa fina empatiska sidor så är allt värt det! För mig så är det en seger, ett bevis på att vi lyckats med något bra! Jag är så stolt över vilken fin människa min lilla son är, jag hoppas att han fortsätter på detta spåret! 

 

 

Imorgon är det 5 veckor sedan det hemska hände oss, vårt liv kastades runt och vi kunde inte bo hemme på en hel vecka. Jag har haft svårt att bearbeta detta och fick ta och sjuka mig på jobb i några dagar för att komma på rätt bana igen. Det var en skräckupplevelse som jag hoppas att ingen annan ska behöva uppleva. För er som inte upplevde detta så kanske det hela låter lite fjantigt men för mig var det otroligt skrämmande och chockerande. 

 

Det hela började med en mysig fredags kväll, vi åt gott skrattade och diskade ihop, hade tända ljus och riktigt mysigt. När vi precis var klara med mat och disk så bestämde vi oss för att vi skulle gå ut med hundarna men vi hann aldrig klä på oss då vi hörde en rejäl smäll och sedan en till. Vad var det?  sa jag till Pontus, Pontus sprang ut utan skor och såg rök från garaget, han kom snabbt in igen och skrek i panik Var e brandsläckaren!!? Jag gav honom den och tog sedan på mig ett par gummistövlar och tog Charlie på armen och sprang ut. När Pontus öppnade dörren for lågorna mot honom och han smällde igen dörren igen och började spruta med brandsläckaren på en gavell som brann, jag agerade snabbt och ringde 112 - första och förhoppningsvis sista gången jag gjort det. Jag var lugn till en början men sedan höjjdes lågorna och lutades över vårt boningshus!! Jag skrek åt damen i luren, Grannarna kom från alla håll och kanter och försökte att hjälpa till så gott de kunde. En kom med en 2kgs brandsläckare i näven och var endast iklädd kallingar. Det var verkligen helt underbara grannar! 

 

Efter de längsta 7 minutrarna i hela mitt liv var brandkåren på plats. Jag drabbades av panik och fick följa med in till en granne med Charlie. Någon sprang in i boningshuset som nu började rökfyllas och tog ut hundarna och senare kom min bror och tog ut marsvinen. Allt som hände efter detta är ett rent kaos med bråk med försäkringsbolaget om allt möjligt och vi kunde inte bo hemma på en hel veckas tid pga rökskador i huset. Nu står vi här 5 veckor senare. Det som är kvar av garaget ligger fortfarande där ute. Ingen som kommit och tagit bort det än, däremot har det kommit en del oinbjudna gäster som velat rota i det och vissa bara otroligt nyfikna som stannat till utanför och tittat. Detta känns otroligt läskigt tycker jag. Jag vill inte dra hit en massa främmande människor man vet aldrig var de slutar rota... Dessutom så är det rätt farligt att rota i massorna där ute då något kan välta.

 

Garaget brann ned så gått det gick, förrådet är totalförstört, huset blev rök och lite fuktskadat. Alla verktyg, gräsklippare, pool, däck ja allt man har där ute är totalförstört. Vi klararde oss utan några skador (om man bortser från det psykiska). Det var otroligt nära att det tog fyr i huset och vi ska vara glada att vi hann ut så fort och att grannarna började spola med sin vattenslang direkt. Man är så himla hjälplös när det gäller eld!

 

Detta är anledningen till att bloggen stått stilla ett tag men nu tänkte jag att jag skulle försöka komma igång lite grann igen :)