Tänk att min son fyller 2 år om 3 månader! Tiden bara springer iväg. Han har blivit så stor på sista tiden. Häromdagen stod han och berättade för mig att det gjorde ont om man slog huuvdet i kanten på bordet. Han berättade på sitt sätt genom att peka på bordet och säga dää och sen peka på huvudet och säga aj aj aj. Jag blev paff för han kopplade ihop saker på ett sätt som han inte visat att han har kunnat förstå innan. Det är riktigt roligt att se hur han utvecklas och att försöka stötta honom i sin utveckling.
Det var en dag i veckan som vi satt och räknade clemetinklyftor och helt plötsligt så säger han en tå teee! Jag blev så paff! Han förstod säkert inte att han räknade utan härmade det jag sa men ändå! Och idag sa han bäbis när han såg en bild på en bebis. Det har han inte heller gjort innan.
Jag är inte glad över att Charlie är sjuk men jag är så himla glad över att jag får vara lite mer med honom just nu. Jag uppskattar verkligen att få vara med honom och följa hans utveckling på nära håll och inte bara träffa honom en snabbis på morgonen och en snabbis på kvällen.
Han älskar att kramas, han är gärna nära det har han alltid velat vara. Sen har han svårt att sitta stilla så länge. Han blir överlycklig när man kommer hem. Man kan ha varit ute på max 10 minuter och när man kommer in står han och hoppar av glädje och springer fram och kramar en!! Han vill gärna berätta saker också. Han pekar och visar, oftast förstår vi honom men ibland inte. När han har fått nya kläder vill han gärna visa dem eller om han varit ute då pekar han på sina ytterkläder och babblar på på sitt sätt. Han är verkligen Charmig vår lilla kille.
Jag har en liten egen teori om hur man ska bemöta barn så jag arbetar mycket med det. Jag besvarar hans känslor genom att säga jag förstår hur han känner och att det är okej. jag ser även det som viktigt att låta honom vara med. igår fick han hjälpa till att baka och att göra pannkakor. Han fick vispa och lägga i mjöl och havremjölk i bunken. Vi kör mycket på LÄRA GENOM ATT GÖRA! Jag tror att det är bra för barn och att det får en bra möjlighet att utvecklas om de får lov att hjälpa till. Det behöver inte bli perfekt - vi hade mjöl överallt igår! Men barnen blir så stolta och växer när de får hjälpa till! Jag tror även att det kan öka deras självförtoende om föräldrarna säger att det är okej att vara ledsen och rädd, även att föräldrarna ger barnet möjlighet att både lyckas och misslyckas. När de misslyckas är det bra om man ger en tillsägelse och säger att det här blev ju inte bra men om du gör såhär nästa gång så ska det nog gå bättre.
Jag är väldigt mänsklig och kan ryta ifrån men efter att jag har gjort det så brukar jag sätta mig med Charlie och berätta varför jag blev arg och har jag blivit arg utan attt det var hans fel så säger jag allltid förlåt. Charlie kan vara riktigt trotsig och ber man honom sluta med något så kan han fortsätta och fnissa och titta på en med en busig blick och när han har gjort det 359 tusen gånger på en dag så kan tålamodet inte räcka till varje gång. Men jag försöker vara en bra förebild och en bra förälder som jag bara kan.
