I måndags kväll ringde mamma mig i panik och sa att Troja var jätte dålig. Troja var en vacker dalmatiner tik som mamma köpte för 11år sedan .jag fick äran att träna denna fina hund, ställa ut henne och gå på kurser med henne. Hon satte djupa spår i allas hjärtan. Hon var vår lilla Tojja valpen. Hon var pappas hund till 100% han kunde ha henne i knät trots hennes storlek och hon blev helt galen när han sa Tojja valpen. Hon vickade inte på svansen, hon vickade på hela kroppen! Efter några år började hon göra utfall mot andras hundar och då slutade vi stäla ut henne och gå på kurser henne. Men hon trivdes bra som en "hund på landet" hund.
Hon fick akut magomvridning och det hela gick otroligt fort. Mamma och pappa åkte in till malmö djursjukhus med henne där hon avlivades då de ansåg att pga hennes ålder fanns inget att göra. Vår älskade fin Troja. Vad ska vi göra utan dig?! Som grädde på moset dog Troja dagen innan det var 1år sedan vi miste Noblesse (14,5åriga blandras tiken jag växt upp med) Det är helt galet att vi varit utan vår vackra Bobbel så länge.
Dessa hundarna har lärt mig så mycket om livet. jag älskar dem så innerligt och kommer aldrig att glömma dem.
