Natten mellan lör-sön fick Charlie vad vi trodde var falsk krupp, han hostade och kräktes så att han var helt blå om läpparna. Vi inhalerade med hans akut medicin för att vidga luftrören. Detta tyckte vi efter ett tag hjälpte men vi var på vår vakt hela natten. Natten efter var ungefär likadant! Men på dagarna så var det full rulle på honom nästan mer än vanligt! Det enda var att han rosslade och var väldigt andfådd men han är ofta så pga astman så vi inhalerade bara så som vi har fått sagt till oss att vi ska. Han började även att få lite förhöjd temp så lite alvedon fick han också.
Men jag hade en magkänsla som sa att vi skulle kolla upp detta, det kändes inte som att det bara var astma och dessutom så ville inte Charlie äta särskilt mycket. Så jag körde in med honom. Känns som att vi är stammisar på sjukhuset nu. Läkaren började först att misstänka falsk krupp när jag berättade om symtomen men när han sedan lyssnat på Charlie så var hans min stel och väldigt allvarlig. Han blev nästan lite paff - dubbelsidig lunginflamation var domen. Han tittade Charlie i öronen också och ja en lätt öroninflamation på detta fanns där med.
Läkaren sa att han inte alls trodde att Charlie är så sjuk som han är. En liten kämpe enligt läkaren. Så nu ska vår lilla kämpe gå på pencilin, hostmedicin, sina 2 astma mediciner och alvedon för att få bukt på det hela.
