OBS! LÄSKIG BILD LÄNGRE NED!
I måndags 1/6 bestämde sig lilla Charlie för att klättra på en stor byrå och den välte över honom så han hamnade helt under den. Jag och Pontus for upp och lyfte bort byrån från vår lilla pojke. skadan var redan skedd. Hela hans underläpp var uppfläkt och han blödde något enormt. Jag var vädligt lugn och tog in Charlie på toan och tryckte papper mot läppen. Pontus snurrade runt och skrek på hundarna att inte springa i glaset. Det fanns lite ljusstakar på byrån som hade gått sönder. Jag fick tillslut in hundarna i sovrummet och bad Pontus att ringa efter ambulans. Det tog nästan 20 minuter för ambulansen att komma! (nejdå vi är inte familjen som får alla i området att titta mot oss... som både haft brandkår och ambulans ute under detta år vi bott här...)
När väl ambulansen kom hade jag fått stopp på blödningen men det såg inte fint ut. Ambulansföraren tyckte att vi skulle ta ooss till vårdcentralen först, han ringde dit och då sa de som arbetar där att han inte är skriven där så att vi inte fick komma men ambulansmannen sa till dem att vi kommer nu! så han körde först och vi efter. Väl där så tyckte de att det var för illa däran och frågade om jag kunde köra själv till Lund för han sitter bättre i sin egen stol än i ambulansen och nu blödde det ju inte längre och han höll sig lugn. Så vi hoppade in i bilen och körde till lund. Den vägen har nog aldrig varit så lång som den var då!
Väl framme så kom vi först till fel akutavdelning men det kom en man och visade oss vägen till barnakuten, vi fick ett rum och sedan fick vi vänta och vänta och vänta... Vafan har man inte leksaker i ett akutrum för barn för??? Vi hade med oss en leksaks bil som han hade haft i bilen, nallen han fick av ambulanspersonalen och ett klistermärke som vi hittade där inne. Jag tog en tungspatel och satte klistermärket på och lekte med den och försökte underhålla Charlie. Men det är lättare sagt än gjort med en övertrött skadad 2åring! Pontus panikade och fräste var gång Charlie rörde sig för han var rädd att Charlie skulle skada sig ännu mer. Jag tror att vi fick vänta i ca 2h innan en sköterska kom in och presenterade sig och sa att hennes pass hade börjat.. sen dröjde det ytterligare 30 min innan en läkare kom in och tittade på honom. sen kom det folk och gick och till slut fick vi ett rum på avdelning 61. De satte emla salva på Charlies händer och bandage på det så att han inte skulle smeta bort det. Charlie blev rosenrasande på bandagen och på namnarmbandet han fick. Han avskyr påster, bandage och sånt som sitter fast på honom.
När vi kom in på avdelning 61 rum 5 fick vi veta att han skulle sövas vid 0:30 för då hade det gått 6h sedan han åt. Han skulle då få propofol och sedan få läppen sydd. Pontus bestämde sig då för att han skulle jobba dagen efter för han klarade inte det längre. så vi ringde min mormor och morfar så de hämtade honom också fick han sova där. Det var även så att bara en förälder fick sova över. Snart kom de in och tog bort emla emlabandagen och bad oss komma med upp på operation. De la en kanyl samtidigt som jag och Charlie tittade i en låda med massa leksaker och klistermärken. Charlie var så himla duktig! Han blev inte sur förens de satte dit tejp för att få kanylen att sitta kvar. Sedan gick allt snabbt, de sprutade in nacl för att se så att kanylen satt kvar och sedan kom narkossköterskan och sprutade in propfol, han somnade snabbt och sedan fick jag gå.
Jag höll mig lugn tills jag lämnade operationssalen, sen brast det. Det var fruktansvärt jobbigt att bara lämna honom där. Alla känslorna jag hade känt under kvällen kom fram då. Det var bland det jobbigaste jag varit med om. Min lilla pojke. Jag fick gå ned till vårt rum helt själv och sedan satt jag där tills läkaren kom och berättade vad de hade gjort och att min lilla pojke låg på Biva för uppvak. Jag gick så snabbt jag bara kunde dit och när jag kom dit så hade inte ens sköterskorna hunnit komma dit som skulle övervaka uppvaket. Min fina lilla kille, vilken liten hjälte som var så duktig hela tiden! Jag satt där i 1,5h innan han vaknade till och blev jätte ledsen. Jag la mig då breve honom och pratade med honom. När vi kom till rummet så fick han en glass men den kunden han inte äta för han var så öm i munnen. Han insåg att kanylen satt där och blev rosenrasande. Vi tog av den och satte ett litet plåster. Charlie blev då rosenrasande på plåstret. När jag tyckte att det hade slutat att blöda så tog jag av påstret och han lugnade sig. Vi valde en film - byggarebob och somnade sedan tätt intill varandra.
Var gång vi fick prata med en ny person frågade samma saker, vad som hänt, allergier osv. ÄNDÅ trots att vi sagt femtielva gånger att han var MP-allergiker så fanns det knappt någon frukost till honom! Det fanns torrt bröd och apelsinjuice. APELSINJUICE till en som blivit sydd i läppen AJ! Nej det var tur att vi fick åka hem direkt efter frukost.
Idag åkte jag och Charlie till tandläkaren då stackaren även hade slått i sina tänder. Han tandkött var lila och den ena tanden var lös. Han ska på åb 30 juni och då ska de försöka att röntga hans tand också.
Innan operationen
hemkommen efter operationen.