Family, where life begins and love never ends! <3

Jag fick även tid till specialist mödravården nu på tisdag, Så då får vi se vad de säger. Jag är super nervös. Vet inte alls vad jag ska tänka, tycka och känna. Känns lite som pest eller kolera. Jag undrar om de ens kan se livmoderns form när bebis är såhär stor?! Undra hur hon ligger egentligen. Jag tycker att det känns som att hon ligger med huvudet mot min vänstra höft och rumpa/fötter upp mot mitt högra revben med hela kroppen på högra sida. Mina tankar just nu är att skulle det vara så att de bedömmer att hon är lite stor för veckan, att hon ligger lite knepigt eller att det faktiskt är något med formen på livmodern så vill jag ha planerat snitt trots att min största önskan är att få föda vaginalt. Jag måste ju försöka tänka på att de är kunniga och kommer ju att göra det som anses bäst för mig och barnet. Det känns även lite fjantigt att säga det men jag är lite rädd för att få ett större barn igen, skulle jag få föda vaginalt så vill jag gärna inte få en på över 4 kg och det handlar inte om att det skulle vara svårare eller göra mer ont utan det handlar endast om att jag vill inte att storleken på barnet ska avgöra att de måste göra ett akut snitt. Det sista jag vill är ett till akut snitt! - Då vill jag hellre ha ett planerat. Jag och Pontus har tillsammans med Åsa bestämt att om jag får föda vaginalt så ska vi begära ultraljud när vi kommer in på förlossningen för att se hur hon ligger så det slipper bli som sist. Man är vädligt utlämnad när man ska föda barn! Men det finaste som finns är när man får hålla i sitt nyfödda barn för första gången. Då försvinner alla bekymmer för en stund. 

Men som Per, specialisten jag var hos sist sa, det bästa är ju att det redan har hänt en gång, då har de betydligt mer koll.