Family, where life begins and love never ends! <3

Förra helgen åkte vi upp till göteborg för att ha en mini semester. Vi lämnade Nelly hos min bror och Wilma och Izzy hos mina föräldrar. Sen drg vi upp med vår lilla rallyford. Vi bodde hos min moster som har hus i gbg. På söndagen gick vi på universeum och sedan gick vi vidare till naturhistoriska museet. Charlie hade jätte roligt på universeum men sov igenom hela musset. Vi hade även med oss min yngsta kusin som är snart 12år. Hon hade jätte roligt hon med. :) På måndagen bestämde vi oss för att åka in till slottsskogen som låg mitt i stan. Där gick vi och tittade på alla djuren. Det var som en djurpark fast gratis? Vi såg sälar, älgar, gotlandsruss, getter, får och massa fåglar. Det tyckte Charlie var jätte roligt. Sen fanns där en jätte stor lekplats som vi lät Charlie ha amok på haha. Han lekte nog i 1,5 timme innan vi fick dra honom därifrån för jag frös och var hungrig. PÅ eftermiddagen hämtade vi min kusin i skolan och sen somnade jag i soffan, snacka om slutkörd mamma men jag behövde det. Sov säker i 2 timmar innan Pontus väckte mig för att moster hade både kommit hem från jobb och lagat mat haha.

 

På tisdagen gick vi upp tidigt och tog vår lilla rallyford och styrde mot skåne med en liten omväg förbi ullared och gekås. Charlie hade så himla bra tålamod och var så duktig när vi var inne på gekås. Vi köpte lite julklappar och lite bra att ha saker. Det var verkligen en välbehövlig helg. Det var verkligen en mysig familjesemester. 

 

Nu kommer det ett bild regn från universeum, det andra glömde jag att fotografera såklart.. 

 

En dag när vi var lediga minns inte alls vilket dag detta var men här är lite bilder på vårt busfrö när han målar. Han älskar att rita och måla men har väldigt sällan tålamodet till att sitta mer än i 2 sekunder. Men vid detta tillfället satt han nog i en 5 minuter i varje fall. Efter målningstunden blev det raka ned i ett bad kan jag lova haha. 

 

Det eviga dåliga samvetet. Jag började arbeta när Charlie inte ens var 6 månader gammal, jag fick sluta amma för det som hade gått så bra gick åt skogen när jag började att jobba. Jag började i maj -13 på timmar och i jan-14 fick jag en visstidsanställning på 77%. I Juni-14 fick jag ett vikariat på 100% och här står jag nu. Har en son på 20 månader, han är det finaste jag vet. Det är med honom jag vill vara. 

 

Men trots att jag vet att det är för hans skull som jag arbetar, för att vi ska ha råd att hitta på roliga saker ihop och för att han ska få bra kläder att ha på sig. Men ibland känns det som att tiden med honom är betydligt mer värdefull än alla pengar i världen. Jag har valt att ta föräldraledigt en dag i veckan nu som jag ägnar bara åt honom! Men det känns inte som att det räcker. Han får gå på dagis ca 40 timmar i veckan. Det är väldigt mycket tycker jag. 

 

Idag kom det in en kvinna med sin hund på jobbet, hon hade med sig en super charmig lockig kille i samma ålder som Charlie. Han pratade jätte mycket och härmade alla djur som jag visade honom. Han pladdrade på hur mycket som helst. Så mycket pratar inte Charlie. Charlie säger många ord men inte alls på det sättet som den killen. Jag vet att alla barn utvecklas olika fort och Charlie är inte efter i utveckling, inte alls men jag fick en känsla av dåligt samvete ändå, den mamman var fortfarande föräldraledig med sin son, medans min son har fått gå på dagis sen i mars, innan dess var han med sin mormor hela dagarna. Tack gode gud för att du finns mamma! <3 Men jag hade velat vara den som var med min son. Jag ångrar mig något enormt att jag valde att jobba på ett sett men å andra sidan har jag fått jätte mycket erfarenhet, lärt känna många människor som kan ha betydelse för mitt framtida arbetsliv och jag har lärt mig mycket om vuxen/arbetslivet. 

 

Det där dåliga samvetet som växer när man bara vill vara med honom men vet att man måste dra in pengar är enormt jobbigt! Jag började att tänka jätte mycket när hon hade varit på jobbet med sin son. Tänk om jag hade varit hemma mer med Charlie, hade hans språk varit bättre då? Hade han varit på ett annat sätt än han är nu? Eller hade det inte spelat någon roll? Det är kanske fjantiga funderingar enligt vissa men för mig så är det massa sånna tankar som snurrar just nu. Jag kan inte göra detta ogjort men jag kan försöka att göra framtiden bättre. Vi får se vad framtiden ger oss, det enda jag vet är att jag kommer göra allt för min son och jag kommer att satsa mer på tiden med honom än på pengar då jag vet att vi klarar oss ändå. 

 

Det är väldigt mycket som snurrar i mitt huvud nu men jag försöker att hålla mig på jorden och vara den bästa mamman jag kan vara för min son! 

 

 

 

Det var så himla roligt nu ikväll. Charlie älskar fåglar så att se en film med fåglar var ju bara som hittat för honom. Han satt länge i soffan blixt stilla helt inne i filmen - denna ungen är mycker sällan stilla! Sen kom jag och Pontus och satte oss i soffan och tittade tillsammans med honom. Då kom det en stor sjöleopard och jagade pingvinen i filmen- Charlie skriker sluta! sluta sluta! och han slutade inte skrika sluta förens pingvinen kom undan och sjöleoparden simmade iväg. det var så himla gulligt. Charlie är verkligen en omtänksam kille och han vill gärna att alla ska ha det bra. Det är fint att se att ens barn har empatiska känslor. Då känner jag mig som förälder stolt! Sen är han inte alltid en ängel, han kan slåss och ta andra barns saker men han är oftast väldigt snäll och delar med sig av allt. Det är väldigt sällan jag inte får ta något ur hans hand. Han är jätte lätt att kör byteshandel med och så länge man säger får mamma en kram så går han med på det mesta och kramas så ljuvligt! 

 

Hans varma kramar är verkligen en gudagåva. Han får aldrig sluta krama sin mamma! <3 

 

 

(första bilden Charlie kramar Izzy 2,5 mån gammal- andra bilden Charlie kramar Izzy 5,5 månad gammal) 

Jag trodde verkligen att det skulle bli bättre på den nya förskolan men tji fick jag. 3 gånger sen han började för 1 månad sedan har han fått i sig mjölk på förskolan. Nu sist drack han en halv mugg ren mjölk. Han skrek hela natten från och till och när man frågade vad det var så pekade han på magen och sa dä dä dä! Han skrek i ca 1-2 timmar sov 1-2 timmar, skrek igen osv och så höll det på hela natten. Hela familjen blir helt slutkörda och det är fruktansvärt synd o Charlie. Han skrek så mycket att han fick andnöd så jag fick inhalera honom för astman. Dagen efter fick han diareé och han bajsade ner sina byxor. Inte ens då tog de hans allergi på allvar. 

 

Det känns fruktansvärt nonchalant att detta inte tas på allvar. Charlie blir sjuk att det ska vara så svårt att förstå. Vi har fortfarande inte fått några svar på soja allergi testerna men när han inte får i sig varken soja eller mjölk så är han fortfarande dålig i magen så därför kommer jag att kräva fler tester på honom. Allt för att han ska må bra.

 

Igår fick Pontus säga till dem på skarpen, de skyllde på att Charlie ha långa armar och lyckas ta grannens mat/glas. Oavsett så får det bara inte hända! Nu har de sagt att de ska moblera om så Charlie får sitta på en kant och bara brevid andra barn som dricker vatten.. Vi får se om det hjälper. Men dagen efter de hade låtit honom dricka ren mjölk så lämnde jag honom på dagis ändå. Han hade haft jätte ont hela natten men vi ville visa dem att det inte går. Han bajsade många gånger den dagen, löst var gång och de läckte så hans byxor blev äckliga.. Hoppas att de kan se allvaret i detta nu. Hans stackars tarm blir förstörd. 

 

Jag bokstavligt talat hatar att han är allergisk för jag tycker att det är jobbigt för hans skull men även att vi alltid måste tänka steget längre när vi ska någonstans. Oftast kan de erbjudas laktosfritt men inte mjölkfritt. Därför krävs det att vi måste ta med egen mat till honom om han inte ska behöva leva på enbart pommes, en torr macka eller grönsaker. Det är besvärligt och jag tycker att det är jobbigt för Charlies skull. Just nu bryr han sig inte så mycket om vad han äter bara han får mat men jag vet att snart kommer han vilja ha allt det alla andra har och det går inte. Det är jätte svårt för ett så litet barn att förstå konsekvensken av det hela. 

 

Jag känner mig uppgiven och hade jag haft råd så hade jag sagt upp mig och sagt upp dagisplatsen för att Charlie ska få må bra. Man måste verkligen kämpa som ett djur när man är förälder. Cred till alla föräldrar! 

 

 

 

igår var jag ledig från jobbet, har börjat ta ledigt på tisdgar för att kunna gå på unga föräldrar. Har börjat känna mig lite ensam i min föräldraroll och kände både att jag behöver mer tid med min son och att jag behövde få komma ut och träffa andra som är unga och har barn. Det var så himla skönt igår. Jag valde att gå dit. Charlie väckte mig tidigt så vi hann först gå en promenad med hundarna innan vi gick dit. Det tog ca 40 minuter att gå dit men jag har aldrig gått dit innan så jag gick väldigt tidigt och trots stopp på lekplatser så kom vi en halv timme för tidigt. Så vi var ute på skolgården och jagade löv och klättrade på stenar. Så himla roligt var det att få se Charlie upptäcka allt. Jag har aldrig riktig tid att bara sitta och beskåda mitt underverk men nu fick jag tid till det. Jag är så glad att jag tagit detta beslutet, jag förlorar pengar på det men det är så värt det! 

 

Efter vi hade varit där och fikat och Charlie hade lekt massor så hade jag och Jenny följe. Hon har tre barn. Milo 4år, Isabella 2 år och Tindra 1år. Vi gick och handlade lite mat, snackade massor skit. Det var så härligt att ha någon att prata av sig med! Charlie sov som en gris i vagnen. När vi sedan skildes åt så vaknade Charlie så då köpte jag lite fika och vi gick till lekplatser och fikade. det var så himla mysigt och vädret var underbart. Jag älskar detta. Kunna gå till allt, bara umgås och Charlie får ha roligt, inga speciella tider att passa. Gud vad jag njöt!! 

 

 

I måndags kväll ringde mamma mig i panik och sa att Troja var jätte dålig. Troja var en vacker dalmatiner tik som mamma köpte för 11år sedan .jag fick äran att träna denna fina hund, ställa ut henne och gå på kurser med henne. Hon satte djupa spår i allas hjärtan. Hon var vår lilla Tojja valpen. Hon var pappas hund till 100% han kunde ha henne i knät trots hennes storlek och hon blev helt galen när han sa Tojja valpen. Hon vickade inte på svansen, hon vickade på hela kroppen! Efter några år började hon göra utfall mot andras hundar och då slutade vi stäla ut henne och gå på kurser henne. Men hon trivdes bra som en "hund på landet" hund. 

 

Hon fick akut magomvridning och det hela gick otroligt fort. Mamma och pappa åkte in till malmö djursjukhus med henne där hon avlivades då de ansåg att pga hennes ålder fanns inget att göra. Vår älskade fin Troja. Vad ska vi göra utan dig?!  Som grädde på moset dog Troja dagen innan det var 1år sedan vi miste Noblesse (14,5åriga blandras tiken jag växt upp med) Det är helt galet att vi varit utan vår vackra Bobbel så länge. 

 

Dessa hundarna har lärt mig så mycket om livet. jag älskar dem så innerligt och kommer aldrig att glömma dem. 

 

 

Här är lite bilder på lite kläder jag beställde för ett tag sedan. Beställde från h&m och tydligen var leveranstiden på vissa kläder 1,5 månad!? Tur jag inte har en liten bebis då hade han ju växt ur kläderna innan de ens kommit. Sån tur var så tog jag stl 98 och den storleken har han precis börjat kunna ha men han lär ju ha den storleken ett tag. 

Här är det som har kommit i varje fall. 

 Här kommer lite bilder på vårt hus. Allt är inte klart ännu så det kommer bara lite på olika detaljer och så. 

Har påbörjat en fotovägg, det ska komma upp massor med foton där när jag har framkallat fler. Är det bara jag som älskar färgglada kladdteckningar som ens lilla unge gjort. Jag hänger stolt upp dem på kylskåpet :D 

 

 

Då jag har svårt att få ledigt så fick Pontus gå med Charlie på den försenade 18 månaders kontoll.

Vi hade redan fått boka om det en gång för att jag inte fick ledigt men sen fick jag ändå inte ledigt men då fick Pontus det i varje fall. Några dagar innan hade vi fått hem papper om bllodprov för att kolla soja allergi - jag tror inte att det kommer synas något på ett blodprov men vad vet jag? Vi kör mjölk och soja fritt nu ändå så bajsade Charlie 5 gånger igår och det var inte normal avföring. Känns som att det är något annat. I varje fall så körde Pontus och tog blodprovet med Charlie innan han skulle till BVC, Charlie var jätte ledsen och tyckte att det var jätte läskigt. Sen åkte Pontus till BVC och lillkillen fick leka i väntrummet. 

 

Han vägdes och mättes. 

Han vägde 12,6kg +1kg på 7,5mån 

Var ca 85cm lång (lite svår att mäta) +7cm på 7,5 mån

De frågad om han kunde mer än 10 ord, om han förstod när man bad honom hämta saker. De frågade även om han kunde bygga med klossar och stapla. Pontus sa att deh ade frågat om han ritade också. Det kan man ju allt säga att han gör haha. Han är på god väg framåt i sin utveckling. Vår fina pojke. Sen fick han vaccin mot påssjuka, mässling och röda hund. Hon sa att om det kom någon biverkning så tog det en vecka innan det kom så vi får väl se nästa vecka hur han mår. 

 

Lilla stackaren först blodprov och sen vaccin. Efter den galna dagen sov han en hel natt i sitt eget rum för första gången!