Igår var jag och Pontus hos barnmorskan.
Urinprovet såg bra ut, blodtrycker låg på 120/70 vilket var bra, jag hade bra järnvärde och vågen stod på + denna gången också. Herre gud det där med vikten alltså..
Sen in till Åsa för att prata lite, mäta magen och känna hur lille C låg.
SF måttet låg på 37cm!!! Ett rejält skutt från mittlinjen till högsta linjen på kurvan. Tror minsann att lillen växte till sig ordentligt där, med tanke på att han hela tiden legat på mittlinjen och sen på TUL låg han helt plötsligt högst upp och nu gjorde SF måttet också ett skutt. Han växer i varje fall men man börjar ju undra hur stor denna gosse ska bli!?
Han låg mede huvudet ned som vanligt men hela han låg långt ner i magen. Han var inte fixerad och då säger BM att skulle vattnet gå så måste jag lägga mig med rumpan rakt upp och ringa en ambulans för navelsträngen kan komma emellan och fastna. När vi skulle lyssna på hjärtljuden hade hon jätte svårt att hitta dem, men efter vad som kändes som en evighet hittade hon tillslut dem och de låg på 145 slag/min, Vadå skrämma upp mig x 2!!!
Bra att veta det där om att han inte blir fixerad att man måste hålla rumpan högt. Aldrig hört tidigare! Tack för infon! :)