Ni får ursäkta att det dröjt med uppdateringen.
Förlossningen gick inte riktigt som vi planerade men innan jag berättar om den vill jag berätta att kl 23.04 den 23/1 (vecka 38+1) tittade vår vackra son ut! Han vägde 4226gr och var 53cm lång.
Jag kommer skriva en förlossningsberättelse sen men drar det lite kort här.
Värkarna började bli regelbunda vid 16-tiden den 22 Januari, jag hade då haft förvärka sen kl 3 på natten. Jag satte uppe och mätte tiden mellan värkarna hela kvällen. När det var 5 min mellan värkarna ringde vi till BB och förberedde dom på att det var på g, då var klockan ca 20.45. När klockan närmade sig 01-tiden var det 3 minuter mellan värkarna och jag ringde igen, blev ombedd att vänta en timme till innan jag skulle ringa igen. Jag stod ut i ca 30 min sen ringde jag och vi åkte in.
När jag kom in vid 02.30 var jag öppen 4-5cm, De trodde att jag skulle föda på förmiddagen. Tiden gick och smärtan blev värre och värre, hinnorna togs och jag öppnade mig helt men sen hände inget mer och det blev glesare mellan värkarna. Och när kvällspersonalen som vi haft när vi kom in började sitt pass igen var vi fortfarande kvar på förlossningen. De bestämde att de skulle sätta dit en elektrod på Charlies huvud för att ha extra koll på honom. Men när de skulle leta upp fontanellen kände de hakan och näsan! Han låg med ansiktet mot "utgången". De skickades in massor med folk som skulle känna, ta ultraljud osv. När de gjorde ultraljud bekräftade ansiktsbjudning vilket visst var väldigt ovanligt så det kom in ännu mer folk som skulle få se i utbildningssyfte.
Jag hann ringa mamma och berätta läget och gråta en stund. Vid det här laget var Pontus väldigt uppriven men gud vilket stöd han var, kunde inte haft någon bättre vid min sida! Barnmorska Sandra stöttade hela vägen och bestämde sig för att följa med ner och vara med vid Charlies födelse, är så tacksam att hon gjorde det för vår skull när det egentligen inte var nödvändigt (för min del var det dock det). Så akut kejsarsnitt blev det.
jag fick snabbt se Charlie och sen gick de iväg med honom till ett rum breve men var noga att hålla dörrarna öppna så jag kunde se. Pontus fick klippa navelsträngen. Under tiden de klamrade ihop mig somnade jag av utmattning. Jag vaknade först på uppvaket igen och då satt Pontus där med vår älskade son! Efterso att han hade legat som han gjorde var han väldigt svullen i ansiktet när han kom ut, men vilken lycka det är att få se sitt barn för första gången!
Trots att det blev som det blev är jag glad över viket stöd vi fick och hur bra de hanterade mina rädslor. Vilken toppen personal!
När jag får hålla Charlie för första gången! 
Charlie i sina första kläder
En stolt och trött pappa med sin son! 
Vår juvel <3
Charlie träffar mormor för första gången
Förälder och son Blomma <3 Verkligen super fin! 
Mormor hade stickat en fin mössa till Charlie.
Kärlek <3 
Åh STORT stort grattis till er vackra lilla kille. Jobbigt att det inte blev som du tänkt dig men ni var grymma och klarade er igenom det. Lycka till er lilla familj :)