Ja vad ska man säga, Charlies rutiner är lite orutinerade.
Vi har en bra kvälls rutin med att ge honom en liten skål gröt, lite frukt pure och sen ammar jag tills han är mätt och sedan somnar han gott. Men nätterna är såå olika... igårnatt sov han hela natten. Inatt sov han i kanske en kvart innan han vaknade och gallskrek i ren panik (mardröm?) och sen har han krånglat hela natten med att vakna och skrika, inte velat ammas och sen somnat om och sen vaknat igen och så har det hållt på.
På dagarna så gör jag så mycket olika saker så det är svårt för oss att få några riktiga rutiner men det kommer ändras till sommaren då jag ska jobba och Charlie ska få vara hos sin mormor/med sin pappa och alla aktiviteterna har lov.
Igår fick Charlie massor med värmeutslag så han fick vara utan kläder hela eftermiddagen/kvällen men idag är de som tur va bättre, det är så himla svårt att veta hur mycket/lite man ska klä på dem.. Han hade bara en body och en kofta igår men blev tydligen aldeles för varm av det.
Imorse började Charlie att gallskrika, han bara skrek och skrek och skrek, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag provade verkligen allt! Men efter ca 40 minuter låg han och chippade efter andan och sen började han skrika för att han inte kunde andas. Till slut blev han lugn, vad som lugnade honom vet jag inte ens.. Man blir verkligen helt knäpp och hel sliten av deras gallskrik, man vill så gärna vara en bra mamma och man blir helt betvivlad när något är fel och man inte förstår vad felet är.
En annan sak med Charlie är att han blir inte nöjd hos Pontus. Charlie kan ligga och vara hur nöjd som helst men direkt jag lämnar rummet så gallskriker han. Det är frustrerande, jag kan inte ens gå på toa och när jag ska duscha får jag skynda mig när han sover eller stå och lyssna på ett gallskrikande barn. Det händer vid enstaka tillfällen att han lugnar sig tillslut men det är svårt för Pontus att ta Charlie och Pontus känner sig väldigt utanför pga detta. Vi försöker att Pontus ska ta honom när han är nöjd men han börjar skrika efter en liten stund varje gång. Mycket frustrerande.
Ibland känns det som att allas föräldraliv flyter runt på rosa moln och barnen är alltid så glada, snälla, duktiga och sover hela nätter, äter bra och har aldrigt några problem. Man känner sig som en dålig mamma när alla beskriver allt så. Ibland önskar jag att folk kunnat berätta om verkligheten och inte bara de små goda stunderna. Man hade kunnat stötta varandra mycket mer om man vetat att andra har det likadant.
Det är inte alltid lätt att vara förälder men det är inget man ångrar. Det är svårt, jobbigt och helt underbart!
Hej
Det där med att alla andra har så snälla barn förstår inte jag heller... Har en dotter på 2 månader som är tjorvig nästan varje natt o har haft problem med sin lilla mage hela tiden. Jag var tyvärr tvungen att sluta amma då hon ej fick tillräckligt så efter d så har vi måsta experimentera med olika ersättningar o droppar men nu kanske vi börjar få nån ordning på eländet :(.......
Så känn dig inte ensam att ha d så där ;)