När vi kommit upp på BB så insåg jag att vi hade rummet brevid Neo avdelningen. De ville troligen ha lite bättre koll på vår lilla tjej och ha nära dit ifall att. De hade lyckats göra sig av med vår packning som låg kvar på förlossningsrummet så det tog lite tid innan den hittades och vi fick våra saker. Min telefon låg bland annat i packningen.
Jag hade dropp och kateter första dygnet och var sängliggande. Jag var uppe och gick vid ett tillfälle, annars låg jag bara i sängen. Då gick jag någon meter, borstade tänderna och gick tillbaka. Pontus åkte iväg på torsdagen för att träffa Charlie en stund, för att mata djuren, ta ut soporna och köpa lite kläder till Lilly då allt vi hade med oss var för stort. Han var borta i princip hela dagen. Det var tur att personalen hjälpte mig med lite blöjbyten och tilläggsmatningen av Lilly. Jag hade otroligt ont denna dagen och fick morfinsprutor och starkare smärtlindring i tablettform utöver alvedon. Tyvärr så fick jag så mycket tabletter och sov en del så jag minns inte så mycket från denna dagen. Jag fick ha kvar katetern till dagen efter. De tog blodprov på Lilly med jämna mellanrum för att se så att hennes blodsocker var bra.
På fredagen hade jag fortfarande väldigt ont och fick morfinsprutor, nu började de även ge hemska blodförtunnande sprutor och jag hade fått feber, de tog blodprov på mig och insåg att sänkan var för hög och jag hade för lågt blodvärde. Jag hade åkt på en infektion och fick antibiotika iv, Jag lyckades komma upp och gå lite denna dagen. Jag fick taget katetern och fick komma in i duschen och tvätta av mig, äntligen! Pontus åkte iväg även denna dagen för att fixa lite ärenden och på kvällen kom mamma och lämnade Charlie en stund. Han var jätte grinig. Hade sovit i bilen på vägen dit och sen så gillar han verkligen inte sjukhusmiljöer så allting blev så himla fel. Han grät mest och ville inte ens vara nära mig. Kände mig som världens sämsta förälder. Jag försökte verkligen allt för att göra honom glad. Han var såklart intresserad av Lilly men vågade inte riktigt titta så mycket på henne. Denna dagen började vi gå ut i fikarummet och där satt Ida och Jakob med lilla Hilma. Vi pratade hur mycket som helst och hade väldigt trevligt tillsammans. Denna dagen kom även läkaren och gick igenom Lilly, allting såg bra ut!
På lördagen vägde vi Lilly och hon hade gått ned för mycket i vikt. Hon vägde nu 2888gr. Jag hade ammat sedan start och hon hade fått ersättning i tillägg efter varje amningstillfälle redan från start! Så nu fick jag bara fortsätta att kämpa och tilläggsmata. Jag fick låna en pump och pumpa ut mjölk som de förvarade i en kyl så varje gång jag hade ammat så kom de med mjölk på flaska som jag fick ge henne. Jag hade mycket mjölk så det var inte alls det som var problemet. Mitt infektionsvärde gick åt fel håll och med tanke på Lillys för stora viktnedgång så var vi tvugna att stanna kvar. Denna kvällen var det super äcklig mat på sjukhuset så Pontus och Jakob körde till MC donalds och köpte mat till oss allihopa. Super mysigt!
På söndagen var jag helt slut, grät över allt och hade riktigt baby blues. ville bara hem till Charlie och börja mitt nya liv som 2 barns mamma. Charlie mådde inte alls bra och var stressad över att livet inte var som vanligt så Pontus åkte hem och var med honom. De kom en stund på kvällen men Charlie var så speedad så tillslut fick Pontus gå med en gallskrikande Charlie under armen. Usch då ville jag bara gräva ned mig i en grop och gråta ännu mer. Jag fick borttaget kanylen och började äta antibiotika tabletter istället. Jag kunde nu ta mig upp ur sängen själv och var inte så öm längre.
Äntligen kom Måndagen och vi fick lov att åka hem, jag fick pratat med läkaren och fick med mig 2st hemska blodförtunnande sprutor hem som de tyckte att jag skulle ta själv?! Ehm inte okej då jag på lördagen fått ett frispel och gråtit i panik för att de skulle ge mig den hemska sprutan som sved till tusen! Vi vägde även Lilly och hon hade gått ner lite ytterligare0. Hon vägde nu 2864gr. Så min bm skrev remiss till min bvc sköterska så vi skulle få komma på tätare kontroller nu i början. Det kändes så himla skönt att äntligen få åka hem!
