I lördags hade jag sammandragningar till och från hela dagen. Framåt kvällen började jag att klocka dem och de kom med 6-8 minuters mellanrum. När jag hade klockat i några timmar så ringde jag förlossningen för att rådfråga. Jag tänkte mest fråga hur långt mellan värkarna jag skulle ha innan jag kom in med tanke på att hon ligger i säte. De ville att vi skulle komma in direkt. Jag blev verkligen paff! Jaha då var det bara att packa ihop allt och dra med sig både Charlie och hundar hem till mamma och pappa och klockan var nu ca 1 på natten..
Väl där satte de Ctg och jag fick ligga en bra stund. De visade inte så värst mycket och jag kände själv att sammandragningarna började att avta. De kände också på magen och kunde känna att hon lagt rumpan ned i bäckenet nu och försöker fixera den. Precis som jag själv kände hände i tisdags natt.
En barnmorska kände även efter tappen och om jag var öpppen något men det var jag inte. Så jag fick Bricanyl, alvedon och en sovtablett också fick vi åka hem igen. Kände mig så himla dum som åkte dit och tog upp deras tid och plats när det inte var något. Men de var verkligen trevliga och bemötte oss så himla fint och sa att det är bara att ringa om du undrar något oavsett när på dygnet det är..
Sov som en stock vilket jag inte hade gjort på flera månader nu pga foglossningen och nu sista tiden att magen är ivägen. Det var såååå skönt! Vaknade dock med snorig näsa och huvudvärk. Pontus skulle hjälpa sina föräldrar att flytta så jag bad honom att ta med sig Charlie så jag kunde vila. Precis när Pontus hade kört så såg jag att jag blödde där nere ifrån. Ringde honom direkt och han blev nog lite stressad över det men jag kände mig lugn. Jag ringde min mamma och frågade vad jag skulle göra. Hon tyckte att jag skulle ringa förlossningen så då gjorde jag det. De var än en gång super trevliga och ansåg precis som jag att jag skulle avvakta och se om det kom mer. Under dagen kom det lite hela tiden. (ursäkte infon) Det kom en hel del slem också så jag tror att slemproppen gick i bitar. På kvällen hade det hela slutat. Jag vet inte alls varför jag blödde men det kanske var för att hon varit där och pillat på natten när hon skulle se om jag hade öppnat mig.
När jag avslutade samtalet med hon på förlossningen så sa hon "då ses vi snart!, kanske redan om några dagar om det blir ett vädningsförsök!" hehe de är verkligen super goa där på förlossningen i Ystad. Jag hoppas att jag har samma varma känsla när vi kommer in och det är dax på riktigt. Jag var väldigt nöjd med personalen När Charlie kom till världen så det tror jag säkert att jag kommer att vara denna gången också.
Föresten så hamnade vi på rum nr 3 även denna gången. Pontus ville vända i dörren när han insåg att det blev det rummet hahaha!
Jaja så nu har vi övat! Vi har övat både mamma o pappa och oss själva. Imorgon ska jag på ultraljud och då följer mamma med mig. Då ska de mäta hur stor hon är och se om det finnns fostervatten som det ska. Kommer då få tid till vändningsförsöket om de anses att det finns en chans att lyckas med det! åhh vad jag känner mig nervös och tvivelaktig. Vet inte vad jag vill och har därför bestämt mig för att bara släppa mitt kontrollbehov och lyssna på vad vvårdpersonalen rekommenderar mig att göra. Det enda jag känner mig säker på är att jag inte vill göra mer än ett vändningsförsök.
